En tung sten har lyfts från mitt bröst idag,
Jag har hittat en BALKLÄNNING! Den hänger här hemma i garderoben nu, så fin :D
Och jag vet vilken frisyr jag ska ha, och har bokat in det. Har kollat upp sminkningen också. Så nu är det inte mycket kvar, väska och skor och sån't smått. Men jag känner mig väldigt mycket lugnare nu. Sen är det ju studenten som ska planeras också, men det löser sig. Och transporten, men det överlåter jag till far min. Men ja, det var det jag ville ha sagt. Nu ska jag läsa min värdelösa engelskabok. :(

Tjo hej

Idag var det vår dag, älskling. 16 månader <3

Idag kom det nu för tiden populära samtalsämnet upp igen. Studenten. Usch, jag mår dåligt bara jag tänker på det. Att de personer, jag har umgåtts mest med under de tre bästa åren av mitt liv, kanske jag aldrig får se mer. Det får mig bara att vilja gråta. Killarna som jag har festat med i alla fall i två år, och som jag har haft så otroligt roligt med, kanske jag inte kommer ha någon kontakt med överhuvudtaget så fort jag har gått ut ifrån skolan den 5:e juni. Kanske ser vi varandra någon gång, men vi kanske inte ens hälsar, bara nickar åt varandras håll och fortsätter med det vi höll på med. Varför ska det vara så? Varför ska all gemenskap och vänskap bara ta slut för att man inte går i samma klass längre? Jag har kontakt med fem personer från min klass i nian, vad är det liksom? Jag som älskade min klass, även om jag var den enda som gjorde det. Jag skulle göra mycket för att få träffa alla igen, men som Emil sa, "det hade varit kul, men jag tvivlar på hur många som egentligen skulle komma". Går man i samma klass i tre år och umgås för att man måste, eller för att man vill det? Så fort man går ur klassen så vill man inte ha något att göra med de andra längre. Är det så? Jag hoppas verkligen inte det. Ni som jag har träffat under dessa tre år, jag vill inte lämna er, jag vill inte att det ska ta slut här. För mig så har vi bara börjat att lära känna varandra.

Och så var det söndag igen. Helgen har varit otroligt slapp eftersom jag bara jobbade fem timmar och sedan jag slutade jobba klockan 14 igår så har jag inte gjort någonting. Så otroligt skönt. Bara slappat hela helgen, så som man gjorde när man var singel och inte hade något bättre för sig. :) Men snart ska jag lägga mig, bara för att orka upp klockan tolv. Max och Jocke kommer hem från Hemsedal idag och ja, jag som är så väldigt snäll har lovat att jag ska hämta dem. Men det gick ju bra förra gången så :P Jag måste erkänna att jag har saknat honom så otroligt mycket, med jag måste också erkänna att jag har tyckt att det har varit ganska skönt att bara bry sig om sig själv hela tiden. Och slippa få skuldkänslor för att jag gör läxorna istället för att vara med honom. Men det ska bli skönt att han kommer tillbaka, så man har någon att kramas med ;)

Tack Alle för tjejkvällen i fredags, det var mys. Så skönt att få ta det lugnt för en gångs skull, och inte ha en baksmälla dagen efter :) Tack också för att jag fick slagga hos dig, även om jag flera gånger under natten när jag halvsov tänkte vända mig om och krama dig för att jag trodde att du var max. Som tur var hann jag vakna till innan jag gjorde det på riktigt. Annars kan jag tänka mig att det hade blivit ganska skumt :D

Även om jag ligger bra till när det gäller skolan nu, så har jag ändå skuldkänslor för att jag inte har hunnit träna. Har inte tränat sen den 21:a och det är jävligt lång tid. Men jag hoppas att jag ska hinna träna mer denna veckan. Men jag spelade trots allt boxning igår på Julias nitendo. Fy fan vad jobbigt det är! Det låter skittöntigt men shit, det är som en riktig workout. :D Det är helt klart underskattat.