Sedan jag var femton år och min bästa kompis tog hål i naveln så har jag också velat göra det. Men hon fick väldigt mycket problem med den, hade säkert infektioner i ett år och jag var orolig att samma sak skulle hända mig. Men nu när Julia tog hål i ögonbrynet så kände jag ändå att nu är det bannemej dags. Så jag ringde Tattoo art i förmiddags och åkte in och piercade mig. Tjejen där var säkert inte mer än 18 år, men jätteduktig och trevlig.

Hon började med att märka ut var hon skulle sätta staven och sen fick jag lägga mig ner på en brits. Hon undrade om jag ville att hon skulle säga till när det stack till och jag tänkte att det är nog bäst. När hon sa till så kände jag en stark koncentrerad smärta. Men det gick inte över. Det var som att jag kände nålen gå igenom de olika hudlagren och sedan kände jag hur det drog till i huden och då gick den igenom. Det jag trodde skulle vara en tiondels sekund var istället kanske två. Vilket kändes olidligt. Men ändå inte så farligt när jag tänker efter. Sedan fick jag ställa mig upp och kolla mig i spegeln. Jag måste medge att det såg lite konstigt ut men jag kommer nog bli van. Tog inte mer än 10 minuter allt som allt. 600 pix kostade det, men det är det värt.

När jag sen skulle gå till skolan så hade jag lite papper tejpat över för att skydda den och jag var hur spänd som helst när jag gick resten av dan. Jag är rädd att om jag sträcker på mig för mycket så kommer jag få ont. Vilket antagligen inte är sant. Max och Jonna tycker att det ser bra ut och jag också. Jag känner att om jag inte trivs i den så får jag väl helt enkelt ta ut den, det är ju inte svårare än så.

Nu har jag i alla fall gjort rent den med koksaltlösning som jag köpte på apoteket. Det var ganska mycket blod runt om piercingen som hade torkat så jag var väldigt försiktig och tog bort det. Men nu ser den ren och fin ut. Nu ska jag bara fortsätta med det i kanske fyra veckor så ska det vara läkt sen. :) Det känns lite dumt att göra en navelpiercing nu när jag ändå är 20. Eftersom det är mer en sak man gör när man är tonåring, men nu känns det som att jag ändå är vuxen nog att fatta det beslutet och folk får väl tycka vad dom vill kan jag känna. Får väl lägga upp en bild någon dag.