Igår började jag på en självbiografi av Unni Drougge som heter "Boven i mitt drama kallas kärlek" där hon beskriver en tid i sitt liv då hon blev misshandlad av en man som hon älskade. Hon skriver boken ur ett av sina barns perspektiv och det är mycket skickligt. Jag har varit intresserad av att läsa henne väldigt länge nu och eftersom jag hade hört talas om titeln innan så valde jag den romanen. Men efter att ha läst på insidan av boken så såg jag att det är hennes tionde roman. Men jag kommer hinna med många till och det finns två speciella böcker som ses som moderna klassiker som jag bara måste läsa. Hon skriver väldigt gripande, naturligt och humoristiskt samtidigt som det är allvarligt. Jag gillar den och kommer sitta med den i mina händer efter träningen ikväll.