Okej. Dags för mig att börja blogga igen kanske? Jag vet att jag har sagt det förut. "Nu ska jag verkligen börja blogga och skriva om varje dag.. bla bla bla", jag har bestämt mig för att jag inte ska göra några löften, för när det gäller internet så håller jag ingenting. Men iaf så gör jag ett nytt försök nu.

Nytt liv kan man väl säga att jag har fått. Jag bor nu i Huskvarna, går på högskolan i jönköping och utbildar mig till lärare. Jag har knappt vant mig vid tanken att jag har flyttat hemifrån, men det lär väl gå upp ett ljus för mig snart.

Idag gick jag upp klockan sju, trots att jag inte skulle till skolan alls. Så duktig är jag :D Jag läste 60 sidor i min bok, dvs. jag läste klart den bok jag har litteraturseminarie på på fredag. Jag sammanfattade hundra sidor av 300. Så imorgon har jag tänkt att efter skolan samanfatta de andra två hundra, så att jag på fredag förmiddag kan göra uppgiften som ska lämnas in och förbereda mig till seminariet. Vad har jag gjort mer idag? Mindre och andra saker än vad jag hade tänkt mig att göra iaf. Jag har åkt till IKEA och köpt mitt efterlängtade skrivbord som äntligen hade kommit. Så jag konkade på ett 32 kilo tungt skrivbord upp för trapporna och lyckades sätta ihop det :)

Så nu sitter jag vid min arbetsplats som jag kommer ha i fem år, tills jag tar min examen på högskolan. Puh. Men jag är iaf nöjd. Jag tror jag kommer trivas väldigt bra här. För övrigt har jag städat och plockat här i lägenheten, något som jag var tvungen att göra, jag ska ju trots allt ha inflyttningsfest här på lördag. Men jag ska storstäda på förmiddagen på lördag har jag tänkt. Och sedan måste jag gå runt till alla grannar och förvarna dem om att vi kommer vara högljudda, pga. Max ljudsystem.

Jag är ganska förväntansfull inför lördagen. Det ska bli kul att träffa alla igen och äntligen inviga detta lilla stället. Det roliga är att folk meddelar att de ska komma till andra än mig, som ska ha festen. Men jag älskar mina vänner för det :P men jag tycker bara det är lite komiskt. Blir man bjuden på en inflyttningsfest är väl inte den som håller i festen den sista som man meddelar om att man ska komma.. Jaja.. Men det blir FEST :D

Nu får jag väl krypa upp i min säng, ensam som jag är. Tur att jag har Max fina tv som sällskap. Annars vet jag inte vad jag hade gjort. :D Pussokram

Nu har vår blogg kommit till livet.. : )

Förra veckan var jag så sjukt stressad. Skolan tar så otroligt mycket tid just nu, och allting ska göras och allting ska vara bra. Ja, man kan inte påstå att skolan gör det lätt för en, men det är ju faktiskt bara tre månader kvar nu i skolan så jag ska försöka hålla ut. Allting löser sig alltid. :) Idag såg jag till min förtjusning att Caroline mår bättre och är i skolan vilket gjorde mig mycket glad och lättad med tanke på projektarbetet. Nu känns det som att det nog går att genomföra något ändå. Men jag är ändå lite stressad med tanke på att det bara är 9 veckor kvar nu till inlämning eller något. Jag ska i alla fall ringa skolan idag och åka och hämta mina praktikpapper och sedan ska jag prata med några ansvariga lärare. Sen blir det gymmet innan jag kan åka hem och "slappa" vilket innebär att göra mina läxor. :P

Well  well

En tung sten har lyfts från mitt bröst idag,
Jag har hittat en BALKLÄNNING! Den hänger här hemma i garderoben nu, så fin :D
Och jag vet vilken frisyr jag ska ha, och har bokat in det. Har kollat upp sminkningen också. Så nu är det inte mycket kvar, väska och skor och sån't smått. Men jag känner mig väldigt mycket lugnare nu. Sen är det ju studenten som ska planeras också, men det löser sig. Och transporten, men det överlåter jag till far min. Men ja, det var det jag ville ha sagt. Nu ska jag läsa min värdelösa engelskabok. :(

Tjo hej

Idag var det vår dag, älskling. 16 månader <3

Idag kom det nu för tiden populära samtalsämnet upp igen. Studenten. Usch, jag mår dåligt bara jag tänker på det. Att de personer, jag har umgåtts mest med under de tre bästa åren av mitt liv, kanske jag aldrig får se mer. Det får mig bara att vilja gråta. Killarna som jag har festat med i alla fall i två år, och som jag har haft så otroligt roligt med, kanske jag inte kommer ha någon kontakt med överhuvudtaget så fort jag har gått ut ifrån skolan den 5:e juni. Kanske ser vi varandra någon gång, men vi kanske inte ens hälsar, bara nickar åt varandras håll och fortsätter med det vi höll på med. Varför ska det vara så? Varför ska all gemenskap och vänskap bara ta slut för att man inte går i samma klass längre? Jag har kontakt med fem personer från min klass i nian, vad är det liksom? Jag som älskade min klass, även om jag var den enda som gjorde det. Jag skulle göra mycket för att få träffa alla igen, men som Emil sa, "det hade varit kul, men jag tvivlar på hur många som egentligen skulle komma". Går man i samma klass i tre år och umgås för att man måste, eller för att man vill det? Så fort man går ur klassen så vill man inte ha något att göra med de andra längre. Är det så? Jag hoppas verkligen inte det. Ni som jag har träffat under dessa tre år, jag vill inte lämna er, jag vill inte att det ska ta slut här. För mig så har vi bara börjat att lära känna varandra.

Och så var det söndag igen. Helgen har varit otroligt slapp eftersom jag bara jobbade fem timmar och sedan jag slutade jobba klockan 14 igår så har jag inte gjort någonting. Så otroligt skönt. Bara slappat hela helgen, så som man gjorde när man var singel och inte hade något bättre för sig. :) Men snart ska jag lägga mig, bara för att orka upp klockan tolv. Max och Jocke kommer hem från Hemsedal idag och ja, jag som är så väldigt snäll har lovat att jag ska hämta dem. Men det gick ju bra förra gången så :P Jag måste erkänna att jag har saknat honom så otroligt mycket, med jag måste också erkänna att jag har tyckt att det har varit ganska skönt att bara bry sig om sig själv hela tiden. Och slippa få skuldkänslor för att jag gör läxorna istället för att vara med honom. Men det ska bli skönt att han kommer tillbaka, så man har någon att kramas med ;)

Tack Alle för tjejkvällen i fredags, det var mys. Så skönt att få ta det lugnt för en gångs skull, och inte ha en baksmälla dagen efter :) Tack också för att jag fick slagga hos dig, även om jag flera gånger under natten när jag halvsov tänkte vända mig om och krama dig för att jag trodde att du var max. Som tur var hann jag vakna till innan jag gjorde det på riktigt. Annars kan jag tänka mig att det hade blivit ganska skumt :D

Även om jag ligger bra till när det gäller skolan nu, så har jag ändå skuldkänslor för att jag inte har hunnit träna. Har inte tränat sen den 21:a och det är jävligt lång tid. Men jag hoppas att jag ska hinna träna mer denna veckan. Men jag spelade trots allt boxning igår på Julias nitendo. Fy fan vad jobbigt det är! Det låter skittöntigt men shit, det är som en riktig workout. :D Det är helt klart underskattat.

Måndag igen, det går alltid lika fort. Idag vill jag både hissa och dissa den moderna tekniken. Visst går det snabbt och är enkelt, men när det krånglar så krånglar det verkligen. Usch och fy för krångel. Å usch för all jävla propaganda och tips på hur man blir en bättre människa. Asså, jag tror att alla i denna världen har fattat att i princip allt vi gör på den här planeten är dåligt. Det spelar liksom ingen roll längre, för allting man gör kunde man ha gjort bättre. Och det verkar inte som att vi bryr oss heller. Vi läser rubrik efter rubrik om hur viktigt det är att källsortera, inte fan gör någon det för det. Usch vad jag blir trött på alla som inte orkar bry sig och ta sitt ansvar. Och visst, jag säger verkligen inte att jag är perfekt, det kanske är därför jag är så förbannad.

Jag har varit en ganska stor kämpe när det gäller detta med att propagera för en bättre miljö och sådär, men just nu känns det inte som att någonting hjälper, om ingen annan hjälper till. Fy för alla som LÅTSAS bry sig!

Ett stort grattis till Gustav och Daniel som idag tar ett steg närmare till att bli miljöbovar de också. Men kanske mindre bovar än de som blir skjutsade, för de som skjutsar kör ju fram och tillbaka.. Eller? Se hur förvirrat det blir, ahh...


Tacka "Gud" för att kärlek, vänskap och underbart roliga människor som får en att skratta tills man gråter finns, annars vet jag inte vad jag hade gjort. :)

Nu börjar jag se slutet på mitt projektarbete i engelska. Skönt det. Igår jobbade vi i Hestra, i ösregn, snö och blåst. Jag hoppas att det är iaf några minusgrader när vi jobbar nästa gång. Det var väl kul stundtals, men de stunderna var inte många. Idag åker killarna till Hemsedal för andra gången. Är lite orolig med tanke på att Max och Jocke redan hade åkt av vägen innan de hade kommit till Borås. Haha. Men en buss är ju relativt säker, och är det så halt som det är nu på vägarna så kör man inte i några högre hastigheter.

Denna dagen har kännts helt meningslös. Jag har varit trött hela tiden och det enda jag har gjort är lite på projektarbetet, solat och varit ute och gått. Jag är också lite sur över att det bara är den 27:de och jag har bara 500 kronor kvar denna månaden. Men jag har betalat av en skuld till mamma och sparat lite pengar så på så sätt är det kanske inte konstigt att jag har lite pengar kvar.. Men studiebidraget kommer ju sen också. :D Så kanske man kan köpa ett linne denna månaden iaf, pengarna verkar ju inte räcka till någonting nu för tiden. Jag ska ju till frisören den 14:de också och kolla balfrisyr. Det kostar ju lite, det med.

Jag har iaf börjat kolla på balklänningar nu, eller rättare sagt vilken modell jag ska ha. Färgen vet jag inte riktigt än, borde gå till bildlärarna och fråga, som alla andra. Men det är ju sjukt svårt att välja. Och alla frågar hela tiden om man har fixat allt inför balen än... Näj! Det är ju fyra månader kvar!

Kan ju lägga upp lite bilder på modeller...

Stress, stress och mer stress.. Egentligen vet jag inte varför. Engelskaprojektet ska inte in förrän nästa torsdag. Men jag är ändå stressad. Gick inte ens på bion idag som vi hade väntat så länge på att se. Max och Alle fick gå ensamma. Men jag hinner helt enkelt inte, och för att jag ska kunna koncentrera mig på läxorna så måste jag få lite tid för mig själv. Lugna ner mig, vara ensam. Sedan kan jag sätta igång. Men det är lätt att sätta igång med något annat då. Jag får aldrig så stor lust att städa mitt rum som just när vi har en stor inlämning. Konstigt :P

Men idag har jag fått lite tid för mig själv. Och då har jag funderat. Funderat på vem jag är, och hur andra uppfattar mig. Ser de som träffar mig som en jobbig, självsäker, irriterande, konstig person eller ser de mig som jag ser mig. Max sa något väldigt ärligt till mig i förrgår. Och när jag berättar det för andra så verkar de inte protestera. Så jag antar att jag är sådan som han sa att jag var. "Du tycker att alla som inte tycker som du är dumma i huvudet." Men så tycker jag ju inte. Men jag har full förståelse för varför folk kan uppfatta mig så.

Detta är anledningarna.
1. När jag pratar så låter jag irriterad, arg och upprörd och har ganska hög volym. Anledningen till detta tror jag är för att jag vill att folk ska lyssna på mig, och jag kan inte uttrycka mig tillräckligt mycket så jag uttrycker mig med rösten också. Fan, jävlar etc. kan ju trots allt inte alltid beskriva vad jag känner.
2. Jag säger alltid min åsikt, oavsett om den är bra, dålig eller för ärlig. Detta tror jag också är ganska negativt. Eller? Säga vad man tycker... Men ibland borde jag kanske hålla käften. Som tex. på religionen. Jag ska skärpa mig. Lovar.
3. Ibland när jag tycker något och någon annan säger motsatsen så har jag svårt att förstå, så det kan sluta med att jag "skäller ut" personen som tycker olika. Förlåt, men som sagt jag vill få min åsikt hörd, och vem vill inte att många ska tycka som en själv?
4. Är det någon som bevisar att jag har fel, eller verkligen knäcker mig. Så blir jag totalknäckt. Speciellt när det är en person som står mig nära. För då känner jag mig så otroligt korkad och dum. En svaghet som ibland kan leda till tårar, kalla det barnsligt om du vill.

Så jag är inte världens bästa människa. Men vem fan har påstått det. Jag är den jag är, och så är det. Men det betyder inte att jag inte kan ändra mig. Jag har sett en svaghet hos mig idag som jag aldrig har sett innan. Och jag ska börja tänka mig för. Som någon smart sa: Det är nyttigt att tänka på andra sätt ibland. Och det är otroligt sant! Självklart måste man förstå att det finns andra åsikter än ens egna.

Peace out.

Sitter i skolan på webbdesignen. Helt totalt värdelöst! Lärare som inte kan någonting och elever som är dumma i huvudet. Tisdagar är verkligen pest och pina. Först en lektion vid åtta och sedan en vid 12. Två lektioner på hela dagen! Visst är det skönt, men man kan inte göra någonting under den tiden som är imellan. (emellan, imellan? huh) Men jag har gjort KUHI-läxan iaf. Skönt. Men engelska förhöret, muko-provet och projektarbetet i engelska ska vara klart denna veckan typ. Så.. Det blir plugg. Men jag ska till gymmet först, efter skolan. Jag tror faktiskt att jag har hittat något som jag gillar. Men jag är lite orolig, för min axel hoppar ur led, känns det som. Men det är väl bara att hoppa en övning som jag har problem med. För det är inte jobbigt att göra den, men jag kan inte, för det gör så ont. Konstigt.

Igår var den mest stressiga, nervösa, jobbiga och roliga dagen i mitt liv. För det första så gick showen jättebra, förutom att Alexandra inte kunde höra T-låten så hon visste inte när de skulle gå in. Men förutom det så var allt otroligt lyckat. :D Jag tror att många håller med mig om jag säger att det var det roligaste vi har gjort. Och jag fick uppleva min barndomsdröm, att rappa inför folk, på en riktig scen. Jag förstår om ingen ser mig som en person som rappar, och jag lyssnar inte speciellt mycket på rap, men ändå så tycker jag att det är skitkul på något sätt.

Så även om gårdagen var stressig så var allt väldigt lyckat, förutom att vi tjejer inte fick vara med och fira efteråt eftersom vi inte dricker öl och inte har några snoppar? Jag kan dricka mer öl än alla er tillsammans och jag kan stå upp och pissa lika bra som ni, jag tror tom. att jag är manligare : ) Men vill ni ha det så så...

Idag har jag på min "pluggdag" inte varit speciellt aktiv. Jag jobbade visserligen med KUHI i typ 2 timmar och är inte klar än, och så var jag på gymmet. Och jag hann och mysa med Max en stund. Imorgon blir det jobb så jag är rädd att jag inte kommer hinna något plugg innan festandet börjar. Men jag får väl helt enkelt ta det någon annan gång. Typ måndag? Men jaja, allting löser ju sig, men problemet är bara att man är så stressad innan.



Jag vill tacka klassen för att alla ställde upp på varandra, även om vi mötte motgångar. Allting blev ju så lyckat tillslut och det var verkligen värt allt slit! :D

Nytt år, nytt bloggskrivande.
Jag vet att jag skrev att jag skulle börja uppdatera mig, men eftersom internet på min dator inte fungerar så orkar jag inte logga in på denna datorn hela tiden. Men jag ska börja skriva. Idag var en bra dag. Tog ut tandställningen efter 1,5 år, vilket var otroligt skönt. Men nu är jag förbannad över att jag har stora kanintänder! Visserligen raka, men kanintänder. Haha. Men jag hoppas att det bara är jag som tänker på det. Borttagningen var väl inte så speciellt behaglig men nu ska jag ju inte dit innan i mars. Skönt, att inte behöva åka till Borås och missa skolan varje månad. Och nöjd är jag ju, men det tar ett tag att vänja sig, både för ögonen och munnen.


Idag börjar jag träna. Jag ska till gymmet och köpa kort för ett halvår. Tänkte bli fit till balen, men mest för att jag inte ska vara lika trött och må bättre. Jag var inne och kollade i en balklänningsaffär i Borås idag. Fy fan vad fula kläder! Inte tänker jag gå runt med en tjock rynkig mossgrön klänning med en ros på! Men jag sa att jag skulle vänta lite.. Kanske kan be Mias kompis att sy den ändå.. Så att man får den som man vill ha den. Jaja, det är ju 5 månader kvar så. Men i vilket fall som helst så ska jag börja träna för första gången i mitt liv. Inte för att någon, inte ens jag själv, tror att jag kommer klara det. Men jag ska fanimej bevisa att jag kan göra det! 2008 är förändringarnas år.

Om tre dagar är det den (efterlängtade?) showen. Shit vad jag kommer att vara nervös. Men man får väl bara se till att hålla tummarna. : ) Just nu känns det lite kaotiskt men jag tror att det kommer att gå helt okej. Man lär ju ge järnet för man vill ju inte skämma ut sig för så mycket folk. Men vi är ju otroligt nöjda över det än så länge, så det ska nog gå bra. ..

Imorgon blir det klippning för hela slanten, BOKSTAVLIGT TALAT. Det gick på 1300 förra gången. Jag vill inte veta vad det kommer att gå på imorgon. :S

Jag måste bara börja med att tacka den sura gubbe som var inne i affären i lördags när jag jobbade. Många skulle nog tycka att han är en jobbig störande person som är irriterad av allt och alla. Först ville han betala med ICA-kortet och visste inte hur man gjorde. Sedan skulle han kolla sitt saldo och såg inte i skärmen på grund av att den blänkte så jag fick visa hans saldo tre gånger och då blev han irriterad över att det stod hur mycket han kunde handla för på kredit och.. ja..
Sedan innan han skulle gå så tog han en expressen,
- Ja, nu ska vi se vad det står om Britney Spirs idag. Det står alltid minst fyra sidor om henne.
Britney Spirs klippte sig, Britney Spris rakade sig, Britney Spirs gick ut...
- Ja det är ju intressant läsning, haha (sa jag något ironiskt)
- Ja speciellt för en gammal gubbe som jag. (ännu mer ironiskt)

Asså det roliga är att jag kan verkligen se mig själv i honom när jag är gammal. Tjurig och arg över allting men samtidigt glad. Han förgyllde verkligen min dag :D




En sak som jag har tänkt på är hur otroligt få människor som använder bälte när de åker buss. Sedan jag tog körkort har jag börjat använda det för det finns ingen anledning att åka utan bälte i buss när man alltid har det när man åker bil. Bussar är ju inte ett dugg säkrare än bil?! Jag får typ panik varje gång jag åker med en buss som inte har bälten som funkar. Det är väl inte heller bra, men hellre panik över något som är farligt, än att inte vara medveten över den fara man utsätter sig för. Men tex. i måndags så åkte jag buss med min granne Amanda och satte på mig bältet på en dålig buss som inte har så bra bälten. Då säger hon:
- Jag kanske också ska ta på mig bälte. (hon rycker lite i det men orkar inte dra upp det ,så hon ger upp)
- Äh, jag orkar inte, jag får väl dö idag då. (och hon säger det på skämt?)

Alltså nu vill jag inte kritisera min granne eller så, men tänk efter lite, alla. Känner ni er verkligen säkrare bara för att ni sitter i en buss istället för en bil? Och känner ni er tillräckligt säkra för att inte använda bältet som på de flesta bussar fungerar väldigt bra. Och den här töntvarningen? Asså, kan man inte riskera att bli kallad tönt för att kunna känna sig säker?

Skärp er, och sätt på er bältet, ÄVEN när ni åker buss!








Önskelistan i år:

CD-skiva Daughtry
Köksassistent ;)
Digitalkamera
Ipod
Glas, Boda Nova/Kosta Boda (vem håller reda på vad det heter?) Seasons röd.
Bensinpengar
Presentkort
Kläder (som alla andra år)

Jag måste bara säga att jag blir så irriterad! Jag blir irriterad på alla människor som hatar vintern. Igår vid kvällsmaten så säger mamma: men snön smälter nog bort snart, har vi tur så kommer det ingen mer snö detta året. Vafan! Vad är julen om inte snö? Är det verkligen någon som tycker om att titta ut igenom fönstret i månaderna från november till februari och se en gammal gul gräsmatta och regn? I så fall, säg till mig. Vem vill inte hellre ha lite snö på backen och slippa ha på sig regnjacka och stövlar, än regn året om. För det är ju det vi får, om vi inte har någon snö. Snö = inget regn, inget regn = alla glada.

Och ni som hatar vintern. Har ni inte tänkt på hur många det är som älskar den och skulle vilja ha snö året om för att kunna åka skidor och allt annat kul? Om ni snöhatare får vara utan snö i 9 månader, så kan väl vi snöälskare få ha det i 3? Eller skulle det vara orättvist?

Sluta klaga över snön och se det positivt istället! Det lyser upp, hög myspysfaktor, och det viktigaste av allt:

INGEN RIKTIG JUL UTAN SNÖ!

Inför det svenska nationella provet har vi fått ut ett häfte med olika texter och två av texterna handlar om bloggar. Vi gick igenom häftet igår på lektionen och jag bestämde mig för att återuppta mitt bloggande igen efter (ja vad kan det vara) ett halvårs vila? Detta kommer inte att vara min dagbok som de flesta bloggar (jag känner till) är utan jag kommer istället reflektera över saker som jag har funderat på den senaste tiden. Jag ska försöka att inte vara allt för självutlämnande men jag kommer självklart att skriva om hur jag ser på saker och mina tankar.