Nu har två dagar på VFUn gått och jag måste säga att jag redan känner arbetsbelastningen. Idag åkte jag hemifrån halv åtta och kom hem sex. Vilket är en helt vanlig arbetsdag men det är så ovant. Också ovant att gå upp klockan sex varje morgon. Men jag tror att det inte kommer att ta så lång tid innan jag är inne i det hela. Känns bra med skolan och min ena handledare. Min andra handledare har jag inte träffat mer än en gång för hon är sjuk för tillfället.

Men jag är redan igång med planeringen för mitt arbetsområde på fyra veckor om lyrik. Hjälp vad lång tid det tar! Har suttit i tre eller fyra timmar idag. Visserligen har jag kommit någonstans. Men allt för mycket finns fortfarande bara i min hjärna och det behöver komma ner på papper för att jag ska kunna gå vidare.

Jag är ganska imponerad av mig själv idag. Jag har under några få timmar lärt mig namnen på alla elever i en av klasserna jag ska ha. Visserligen är jag inte bombsäker men ändå. Det var kul att få impa på min handledare genom att säga namen på en del elever som jag aldrig hade träffat som vi mötte i korridoren. Alltid en stor fördel att lära sig namnen så fort som möjligt. Alltid en risk att man säger fel någon gång, vilket är ett stort misstag.