Idag träffades min grupp för att arbeta med didaktikuppgiften vi ska lämna in och redovisa. Vi bestämde att vi skulle träffas klockan ett och sitta med det till vi blev klara. Det visade sig bli klockan fem. Och då hade vi ingen rast eller någonting. Först satt vi och diskuterade, valde en annan text än vad vi tänkt från början. Sedan skrev vi ner lite punkter och satte oss vid datorn för att få ihop några sidor. Det gick inte speciellt effektivt och det brukar det aldrig göra. Detta beror till största delen på att man är fyra personer som ska tycka att alla formuleringar är bra. Det kan tex. se ut såhär om det man vill få fram är att man tycker om sin hund.

1. Jag älskar min hund.
2. Min hund tycker jag väldigt mycket om.
3. Att jag älskar min hund är ingen överdrift.
4. Den hund som jag äger älskar jag.

Vilket bidrar till att det blir sjukt mycket diskussioner om hurvida den punkten ska vara där eller inte. Och jag måste säga att jag blir irriterad. För om man tänker efter. Hade alla fyra lämnat in varsitt arbete som man hade skrivit själv, så hade alla fyra fått godkänt även om vi hade formulerat oss på olika sätt. Så vad spelar det för roll egentligen? Visst kan det ibland handla om syftningsfel och det är en annan sak. Men oftast handlar det bara om petitesser. Någon som håller med?

Ja, vi fick ihop vårat arbete i alla fall och har nu skickat det till vår "granskningsgrupp". Vi hann också med en powerpoint. Nu behöver vi bara lägga upp vem som ska säga vad på redovisningen, men vi har tid på oss. Den är ju inte förrän mitten av nästa vecka.