När jag var och tränade innan så var det faktiskt riktigt jobbigt. Körde det vanliga 55-minuters passet som heter medel. Jag pustade och stånkade men som tur är så glömmer man verkligen hur jobbigt det är när man väl har kommit utanför salen. Måste bara berömma friskis-ledarna för att dom har så fruktansvärt bra musiksmak. Det gör ju hela passet!

Och när jag tar ut mina sista krafter på uppförsbacken på hemvägen så ser jag Max bil som står utanför lägenheten. Och snacka om att jag blev glad! Och till på köpet så hade han diskat åt mig när jag kom in i köket. Å, helt underbar är han ju. Nu ska jag renskriva lite anteckningar och sen kommer Simon. Det blir beställning på Majstången (pizzerian) ikväll! Sovmorgon imorgon eftersom jag inte ska gå på passet förrän elva. Så skönt att det är helg!