Igår var jag hos Britta som planerat. Trots att jag hade väldigt ont i magen, huvudet och var jättetrött så blev det en riktigt trevlig kväll. Dessutom var jag allt för upptagen med att sjunga singstar så jag tänkte inte hela tiden på hur synd det var om mig själv. Det var riktigt roligt att spela singstar, var så längesen jag gjorde det nu. Caroline hade med sig sina spel och många var väldigt skeptiska till det från början men sen sjöng alla hela tiden, tills dess att våra halsar inte mådde jättebra. Singstar har funnits hur länge som helst och jag har velat ha det väldigt länge. Men samtidigt så vet jag inte om jag kommer använda det så mycket och om det är värt pengarna. Men nu har jag ändå bestämt mig för att jag kanske ska lägga 500 kr på att köpa ett spel och två mikrofoner. Så får jag se sen. Spelen man köper sen kostar mellan 350 och 400, det är rimligt. Med tanke på vad vanliga ps3-spel kostar så är det rena kapet. Så kan man ju alltid kolla på begagnathyllan på EB games. Där finns det alltid något.

När jag kom hem klockan tolv inatt så mådde jag verkligen dåligt. Så jag borstade tänderna och tog en ipren. Ställde klockan på 10 för att jag verkligen skulle kunna sova ut och inte må dåligt idag och det lyckades jag med. Eller jag vaknade halv tio men jag mår mycket bättre idag och jag är piggare också. Känns som att det behövs eftersom det är psykologiföreläsning idag på eftermiddagen. Suck! Det är väl egentligen inget fel på dem, men jag får så dåligt samvete när jag vet att jag inte har öppnat den engelska boken än. Eller jo, öppnat har jag gjort, satt små klisterlappar där kapitlen börjar och slutar, räknat sidor och suckat. Men jag ska försöka ta tag i det snart. Men just nu är svenskan mycket viktigare. Inlämningen i svenskan på den ena boken trodde jag låg längre fram. Men det visar ju sig att den ska vara inne på måndag så jag vet vad jag har att göra i helgen. Men det hade varit bra om jag kunde plugga lite då. Känns dumt när Max är hemma men han får väl helt enkelt hitta på något annat.

Disken växer som ett berg här hos mig och jag har fortfarande inte klätt på mig eller bestämt vad jag ska äta till lunch. Jag vet inte var det ordentliga Lovisa har tagit vägen den senaste tiden. Men jag hoppas att hon hittar tillbaka snart för jag orkar inte leva i sån här oordning.