Nu är det måndag och det innebär att den nya ICA-reklamen har kommit som jag har väntat på. Max mormor berättade i helgen att de gör den här reklamen för att de kommer anställa personer nu som är mongolida och har andra svårigheter. Men jag kan inte känna att reklamen gör ett okej uttryck trots att jag förstår vad de vill visa. I den här andra reklamen så får Ulf ändå en käftsmäll tillbaka för att han undervärderar Jerrys kompetens. Men jag tänker bara på de som inte ser ICA-reklamerna med sådan entusiasm som jag (vilket jag tvivlar på att någon gör) så vet jag inte om man förstår vad de vill få fram. Ofta är reklam sådant som man ser små glimtar av när man vandrar runt i hemmet, eller hör ifrån köket när man fixar något. Jag tror inte att alla kommer att förstå vad de vill säga helt enkelt..

Här har ni den:

Jag som längtar till julen mer än någonsin nu blev lycklig idag när jag steg upp. Den 13 oktober 2009 kom den första snön i Jönköping! Å så mysigt. Nu vill jag bara sitta i soffan med en filt, en kopp te och en bra bok. Vinter kom och ta bort denna regniga höst vi har fått.

Kanske ska byta till vinterdäck snart? Men risken finns ju alltid att det blir plusväder i flera veckor efter det och så har man slitit ut vinterdäcken innan vintern ens har kommit. Hmm.





Inte speciellt bra bilder men man ser i alla fall
att det är snö och inte regn. Eller?

STRESSFORSKARE HAR KOMMIT fram till att många människor i vårt samhälle har en låg självkänsla och en prestationsbaserad självbild. Det här gör att man reagerar oförnuftigt på utmaningar: istället för att ge upp när man möter motgångar ökar man sina ansträngningar.
     Att ge upp är något vi föraktar. Det visar en svaghet vi inte vill kännas vid, allra minst hos oss själva. Den här synen präglar oss som människor och den präglar hela samhället. Idealet är ju att en människa inte ska ge upp. Hur stor utmaningen än är, hur mycket påfrestningarna än nöter, hur enorm uppgiften än är. Vi ger inte upp. Problem är till för att lösas. Trassel för att redas ut. Det är bara att komma igen.
     Det är ganska svårsmält insikt att vi människor istället skulle må mycket bättre om vi någon gång gav upp. Sa tack och hej och gick.
     Om vi istället gav upp snabbare, insåg våra begränsningar och inte framhärdade i varje utmaning, skulle vi må bättre. Då skulle vi skapa ett samhälle där alla – politiker, analytiker, vd:ar, allehanda makthavare och vi själva – kunde säga: »Det här var fel, jag ger upp, jag inser det orimliga i det jag lovat, sagt och gjort.«
     Att aldrig ge upp är symtom på sjukdom, press och stress – på låg självkänsla och en prestationsbaserad självbild.
     En grundläggande kristen tanke är den om nåden. Nåd kan vara att inte behöva kämpa hela tiden, inte behöva prestera, inte behöva bevisa, inte vara framgångsrik, slagkraftig och smart. Nåd är att få vara de törstande, ofärdiga och trevande människor vi alla innerst inne är. En ständig kamp i livet och att ständigt bita ihop är förödande och inte något heroiskt.
     Vi är människor. Vi får ge upp. Vi behöver inte reda upp allt. Vi behöver inte klara allt. Ingen kan det. Ingen måste det. Inte du. Och inte jag.

-          Det är ingen fara, du är människa – Livsbetraktelser
Annika Borg

Den läslusten jag har just nu tror jag aldrig att jag har haft förut. Kanske, då jag var typ 10-12 år för då slukade jag verkligen hästböcker och sånt där på biblioteket, men det är inte riktigt samma sak. Och jag blir bara mer och mer stressad över den mentala lista som jag bygger upp hos mig själv på böcker som jag vill läsa men aldrig kommer att hinna. Då tänker jag att man borde få jobb som bokrecensent för då lär man hinna läsa massor av böcker. Det finns fem tjejer som arbetar med just detta (jag vet inte om de enbart jobbar med det, men det är ju tidskrävande nog kan man tycka). De har en hemsida som heter www.bokhora.se som är väldigt kul att gå in och kika på ibland. De recenserar mycket nytt som har kommit ut och det är alltid kul att ha koll på. Hade inte det varit ett härligt yrke? Att bara läsa en massa böcker. Underbart! Men jag som nu pluggar 150 % och har massor av litteratur att läsa känner att min personliga läsning staffas enormt. Därav min titel "jag vill stoppa tiden och bli bokhora". Någon som känner av samma problem?

Hörde på aftonbladets nyheter idag att det var en inbrottstjuv i USA som skulle stal två diamantringar. Ägaren till ringarna hittade inte några spår av inbrottstjuven. Inte förrän hon gick in på sin dator. Och inbrottstjuven hade glömt att logga ut från facebook?! Ursäkta, men hur jävla dum i huvudet får man vara om man går in och kollar facebook mitt i ett inbrott? Haha. Men diskussionen runt detta på rix fm, om att många ungdomar är inne på fb flera gånger om dagen för att kolla vad som händer, gjorde att jag började fundera. Jag har ju som säkert många har märkt fastnat vid två spel vid namn farmville och yoville på facebook och spelar det åtminstone en gång om dagen. Men facebook kolla jag gärna tre, fyra gånger om jag har tid. Är det att vara beroende? Hur långt har jag gått? Är det fler som håller på som jag eller är jag värst? Kommentera!